ÄR MAN INTE EN DEL AV LÖSNINGEN

SÅ ÄR MAN EN DEL AV PROBLEMET

Intressant...

Har ni tänkt på vilket användbart ord "INTRESSANT" är??  Fick en gång lära mig att det är det SMIDIGASTE ordet att ta till när man vill undvika alltför brutal ärlighet  - och det stämmer faktiskt... ;)

T.ex när du sitter på en bjudmiddag... Du får lov att äta något  som inte passar dina smaklökar nåt vidare... Men artigheten gör att du inte kan vara sådär ärlig som du kanske velat vara...

"Nä; fyfaaaan vilken äcklig mat detta va"....

(Här skulle du antagligen kastas ut med skorna flygandes genom fönstret efter dig alt. värdinnan, ELLER värden för den delen, sätter sig i ett hörn o tjurar ;)

Det är då du tar till den... "Åh - detta var mycket INTRESSANT"...

En ultimat kompromiss som funkar vad gäller det mesta!

"Vad tycker du om denna tröja"

"Jo, den var intressant"

"Spännande" är ett ord som oxå funkar rätt så bra...

Ett tips bara, nu när julhelgerna kommer o du säkerligen kommer att träffa både släkt o vänner - som du gärna vill behålla ett tag till därefter... ;)

Så ge mig trettio grader kallt,
tomtar överallt
och en skog av gröna granar.
Jag vill ha snötyngda hus,
tusentals ljus,
kulörta kulor i drivor...

Vad tänkte de egentligen när de skrev den texten??  Med facit i hand så är det ju INTE ALLS kul PÅ NÅGOT SOM HELST VIS med all denne JÄVLA snö som ligger HÖGT och LÅGT...

JAG - ett PERFEKT exempel på hur det är att vara en Lilleputt i Jättarnas land...

Igår när jag jobbade så skulle jag lämna mat på en adress hos någon jag inte varit hos tidigare och inte heller hittade till...

Så; jag skrev upp adressen och kollade lite UNGEFÄRLIGT vart bostaden låg... Och körde, eller snarare sagt slirade dit med kommunbilen... Hade inte heller varit några som helst problem att hitta dit OM inte det hade varit för den lite klämkäcka problematiken att.... ALLA GATUSKYLTAR VAR SNÖTÄCKTA - NATURLIGTVIS...

"Suck" tänkte jag, men då jag var med om samma problematik nyligen (då vi skulle ut med sonens kalasinbjudningar) så visste jag vad att göra.

Jag stiger alltså ur bilen, tar med borsten, kliver raskt men något försiktigt upp på den halvhårda, METERSDJUPA snödrivan som plogbilen så vänligt lagt under skylten... 

MEN, då jag ej når upp med borsten tillräckligt mycket för att kunna "sopa fram" gatunamnet så HOPPAR jag med all min kraft SAMTIDIGT som jag sopar till på skylten ( vi kvinnor kan fan göra två saker samtidigt vi, MEN dock ej tre tydligen, då "tänka - ett - steg - till" inte innefann sig hos lilla mig ;) Och... *POFF* så sjönk jag ner I snödrivan med halva kroppfan... Tyngdlagen gjorde alltså sitt till o snödrivan tvingades till kapitulering - där stod då jag sedan, med snö innanför - både här och där... högt och lågt. 

MEN, "the good thing" var att jag hann borsta bort tillräckligt mycket snö på skylten för att kunna ana mig till att det var rätt väg...

En jobbarkompis berättade i efterhand att hon skrattat gott när hon åkt förbi skylten o sett de stod "Eked" på skylten... (ska stå Ekedalsvägen ;)

HOHOHO... HAR ÖNSKAT MIG OBEGRÄNSAT MED SEX I JULKLAPP AV TOMTEN...

VÄLPAKETERAT I ETT SNYGGT OMSLAG!

HOPPAS TOMTEN KOMMER ÄVEN TILL ER  ;)

(hehe)

HA EN RIKTIGT BRA JUL KÄRA VÄNNER

 PUSS OCH KRAM

DOM HADE GLÖMT BORT, FÖR DET ÄR INTE ALLTID MAN KOMMER IHÅG...

(Dotterns kloka ord ;)

Lussekatten jamar, glöggen tiger still
Å det enda som pepparkakan vill
Är dansa, dansa, pepparkakan vill dansa
Dansa, dansa, pepparkakan vill dansa

För stjärnorna i kväll

Årliga baket...

Idag har årets "stora" pepparkaksbak utförts... Ja - jag minns det som ett ohyggligt project... ALDRIG ville degen ta slut - och hur mycket man än "kavlade ut", "åt upp", "kavlade ut" och "åt upp", så hade degen en tendens till att ALDRIG vilja gå åt. Det slutade oftast efter ett par timmars bakning med en rätt kass mage samt määäängder utav antingen tjocka o mjöliga eller tunna o brända pepparkakor...

Och ärligt förresten - vem tycker egentligen ens OM dessa hemmagjorda???

Nä; tror det här med att baka pepparkakor egentligen är en "täckmantel" för en mer legitim peppar-kake-degs-ätning... ;)

MEN; dagens bak var i alla fall raskt avklarat... Ja - med raskt menar jag VERKLIGEN RASKT... DVS, har ni någonsin sett Clark Kent byta om för att bli Stålmannen???

PRECIS!!!

DET mina kära vänner är vad jag menar med att vara rask. För degen tog verligen slut - bara sådär - super kvickt! ;)

VARFÖR - HUR???

JO; första plåten lyckades jag förlägga på golvplan... Så den skall användas som prydnader och hängas upp högt och lågt lite här och där här hemma...

Andra plåten fick min kära vän (vegan ;) Anna äran att ombesörja, då min dotter efter första plåtens misär inte ville anförtro mig med det momentet längre... Andra plåten blev då till hälften uppäten INNAN gräddning av Anna herself - den andra halvan ligger nu och väntar på glacering...

Tredje plåten lyckades helt förträngas, glömdes totalt bort att den stod i ugnen fram tills dess att ett svart moln la sig över hela bostadsområdet och doften av en ANING för välgrillade pepparkakor gjorde sig påmind... Den plåten bjuds just nu bort till högstbjudande på blocket - hört det mesta kan säljas där ;)

Sen var degen slut!?! Vad som sedan hände med den restrerande degen vet jag inte, men kan ana dock... ;)

Sonen ville baka i typ fem minuter utan att lyckas skapa en ENDA kaka... Han visste att det bara var de som bakade som fick äta utav degen nämligen...

Dottern sedan - som var den enda som lyckades tillverka kakor lämnades ensam i köket stundvis, hon klagar nu över magont... ;)

MEN nu är julbaket gjort och det hela slutade med att vi gick till Konsum och köpte nya - FINA pepparkakor...

Men vi kommer att äta dem i doften av hemmagjorda i alla fall ;)

(Tack Anna o Jossa för supporten ;)

Life goes on...

 TREVLIG ANDRA ADVENTS KVÄLL

KRAM