Maybe I'm not listening...

...so blame it on my A.D.D

Denna kåk har varit våran
uti många herrans år.

(Japp, det stämmer. I trettiofyra år har jag bebott denna kropp. )

Denna kåk har varit vår
och det har nog satt sina spår.

(Jo tack, det kan man lugnt säga... Två barn o livet i sig självt sätter allt sina tecken även på denna kropp. )

Denna kåk den har hängt med
och den har stått i vått och torrt,

( Livet är en evighetslång åktur... en berg-o-dal-bana med häftiga kurvor, tvära svängar, skyhöga kullar o milsdjupa dalar... och allt tycks alltid gå i 180 knyck. Men ändå står kroppen pall, o belönar oss för "sveda o värk" genom att förära oss med grå hår, rynkor samt en o annan extra kurva... Mmmm, underbart... eller inte ;)  

men nu är det slut med det
för nu ska trettifyran bort.

(Javisst, så är det. Nu är det fan slut på livet innan döden. Snart träder jag in i en ny era. Jag fyller trettiofem... Och det känns väl helt ok, om man inkluderar känslan av en fruktansvärd livsångest, stenhård förnekelse till detta påhitt att fylla år i huvud taget, samt de så uppenbara bevisen på att jag har åldrats o faktiskt nu kliver in i livsstadiet innan döden - nämligen att jag nu begåvats med en TONÅRSDOTTER. Jo; livet har verkligen tvärbromsat vid trettiofyra - bara för att kasta in mig i de trettiofem!? )

   DEN TID VI VUNNIT - ÄR EGENTLIGEN DEN TID VI FÖRLORAT

Nu vet jag att där är många som säger "nej, nej, nej - livet blir bara bättre o bättre, barnen blir äldre o du får mer tid till dig o ditt. O bara VÄNTA tills du fyller fyrtio..."

Men hallå!?! Jag fyller trettiofem, sedan kommer fyrtio, femtio, sextio, sjuttio ( med nya pensionen lär vi få jobba tills dess... ) o vid denna ålder kommer även glömskan, håravfall, krämpor, barn som flyttar hem igen för deras livspartners har lämnat dem osv... Och vad kommer efter de sjuttio? 

Jo....

ABSOLUT INGENTING!!

Inte konstigt att det inte känns helt ok att passera denna milstolpe alltså! ;) 

When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her
reach so
She ran away in her sleep
and dreamed of
paradise...

...Every time she closed her eyes

Men om man nu ska se det positiva med att passera ungdomens port o istället få fortsätta gatan fram till tröskeln som tar dig till tantlivet, måste det väl ändå va att nu äntligen kan jag ta fram den där stickningen som aldrig blir klar... lyssna på hela melodikrysset, ringa in till "ring så spelar vi" för att önska Lasse myspys Berghagen samt använda min fina Leodräkt med svettband jag ännu inte vågat göra när jag stavar mig fram på Hasslö gator... Och kanske  - ja kanske att jag vågar mig en runda till Tromtö för en strandpromenad... risken är dock stor då att jag kommer mer att likna en förvirrad höna än en smidig Leopard, när jag irrar omkring där o letar efter stigen som leder rätt...

Men snälla - skjut mig inte då - även att jag vet att många Hasslöbor är glada för att jaga fågel -så blir ni nog bara besvikna - för seg gammal höna klassas väl ändå inte som sjöfågel??

Ha en härlig Söndag!

Kram

EN LIVSLÅNG KÄRLEKSAFFÄR

Fem år av vänskap... 

För fem år sedan satt min Leo o jag en dag på jobbet o pratade, hon ville ha motivation till att sluta röka - jag ville stötta...

Vi bestämde oss då för att lägga en peng för var dag som hon avstod att köpa cigaretter på... Efter knappt tre månader hade vi lyckats lägga tillräckligt med pengar i våran "dragkrok", för att ha tåg, hotell, mat samt fika fika fika betalat... Vi åkte till Köpenhamn... vilken resa!!  Galet kul o många skratt. Två likasinnade själar på vift - kan inte bli bättre än så.

Och sedan dess har vi  fortsatt att var månad lägga en slant, om än inte lika mkt, så fortfarande en liten peng - och som de säger, även små bäckar kan i sinom tid bilda en å... många roliga resor har vi under åren haft, galna upptåg, vinkvällar, shoppingturer o lurviga svängar...

MEN; en sak vi inte lyckats med.

Typiska Leos som vi är, så tjatar vi alltid om denna underbara hotellfrukost vi skall äta, hur underbart gott det skall bli att få avnjuta denna fantastiska buffé, vi riktigt taggar för frosseriet.

FAST SÅ BLIR DET JU ALDRIG!

Nej; för vad händer då??  

JO; då händer att två Leos sedan sitter där (även att vi visserligen skall ha lite kredit för att vi i huvudtaget sitter där - upprätt) med bakfyllan hängandes över sig, lite lätt bleka med olika nyanser av grönt, vädjandes att den ynkliga lilla frallan samt svettiga ostskivan på tallriken skall försvinna ner i magen - bara genom våran åsyn, aptiten efter den goda frukostbuffén med köttbullar, prinskorv o äggröra lyser starkt med sin frånvaro... och med en uppgiven suck brukar vi efter en stund ge upp o masa oss tillbaks till vårat rum...

Men INTE för att gå o lägga oss som säkerligen många hade gjort!!

Nej; för skam den som ger sig!!

En sann Leo på shoppingresa - hon shoppar - oavsett om hon har blåsor stora som pingisbollar under fotsulorna, huvudet i en betongkeps, eller egentligen känner att hon håller på att självdö.

Nej; en sann Leo shoppar - o det skall göras tidigt, så den obligatoriska fm fikan, lunchen, samt em fikan hinns med. Vilket då innebär, upp på rummet, fixa sig - and off she goes!

(eller rättare sagt släpar iväg kroppen, medans reaktionen o själen fortfarande ligger kvar på hotellrummet, men de brukar hinna ikapp i sinom tid ;)

Resorna har hunnit bli några stycken vid detta laget... Vi har nu efter fem år gått igenom många händelser i våra liv, saker har hänt och vi har fått lov att anpassa oss till våra olika livsskeden...

Ibland har min Leo fått barn, ibland har hon fått barn igen, ibland har vi åkt på en weekend, ibland har det fått bli en dagsutflykt, ibland har barn fått följa med... men oavsett hur länge eller hur långt vi åkt, så har vi alltid lyckats med konststycket att åka med tom mage samt full plånbok, för att sedan istället komma hem med tom plånbok o proppfull mage...

Vi Leos är sanna livsnjutare!  

Vart det bär hän nästa resa vet vi ej ännu...

Jag vill till Italien - Min Leo vill till... Trelleborg.

Vi möts nog halvvägs o tar ett mellanting...

Finns ingen anledning till att välja bort.

För vi hinner nog med alla våra resmål - tids nog

- jag o min Leo -

Genom ett regnigt Europa,
rullar vi fram.
Genom ett regnigt Europa,
Du och jag.
Genom ett regnigt Europa,
talar vi om livet,

Men vad gör det?
Huvudsaken är att Du är med

... om ni undrar varför inlägget är döpt till movicol... så är det för att den burk vi spar pengarna i, är en gammal burk för movicol vi fann på jobbet, den där dagen när vi beslöt oss för att starta vår dragkrok... och för er som ej vet vad movicol är... kolla ej upp det, det vill ni nog inte veta ;)

Ha en UNDERBAR helg mina fina vänner!

puss o kram