UNDERSKATTA ALDRIG ETT LITET RUM - DET KAN GE UTRYMME FÖR STORA TANKAR!

Åh... Give me a break!

Badrummet...

Alla vet att det finns två tillfällen då vi som föräldrar ALDRIG varit "hetare än någonsin".

1. När vi talar i telefonen

2. När vi är i badrummet

Det spelar ingen roll om vi varit TILLGÄNLIGA, MOTTAGLIGA, FRIA FÖR SAMTAL heeeela dagen lång - enda fram tills dess att TELEFONEN RÅKAR RINGA; nej då helt plötsligt vill de kära barnen lösa ALLA VÄRLDENS SMÅ OCH STORA PROBLEM MED SINA UNDERBARA FÖRÄLDRAR.

Jag tror ni alla känner igen hur de står där i bakgrunden och tusentals gånger upprepar "mamma, mamma"...

Underligt att det alltid blir så ;)

Detta fenomen utspelar sig även när man går in i badrummet. Förr låste jag alltid dörren för att få lite "egentid" MEN det har jag nu slutat med för det slutade alltid med att någon eller NÅGRA små varelser stod där utanför och "hade ju behövt in JUST DÅ såklart ;) Så - nu bryr jag mig inte om att låsa dörren in till badrummet längre - såvida vi inte har gäster på besök NATURLIGTVIS ;) 

MEN; vad händer då istället tror ni när jag ej låser??? JO - barnen tar detta med olåst dörr som en öppen inbjudan till "trevlig" samvaro - PÅ DASS.

Scenario som uppstått...

Jag har tänkt en vilopause... hällt upp underbart varmt vatten i badkaret, härligt skum väller nästan över kanten... Jag plumsar i och huvudet ligger på min fina badkarskudde och jag bara NJUTER av mitt avkopplande, väldoftande bad... Här skall tankar få yra fritt och avkopplingen få bli total... ÄR TANKEN.

Men vad händer istället???

Jo... Sonen kommer inrusandes... Sätter sig på toa BREDVID badkaret, tittar på mig I badkaret och utbrister " MEN MAMMA DÅ - DU FÅR JU DRA FÖR" och med ett ritsch dras duschdraperiet för och där ligger jag och tvingas lyssna på min kära sons babbel SAMTIDIGT som han sitter på toa. Det bekommer inte honom såvärst att jag är där inser jag raskt, av det enkla skälet, att han när han går ut SLÄCKER ljuset och stänger dörren.

Kvar ligger en snopen mamma - i mörkret...

"Hallå, du släckte" galer jag.

"Oj, jag glömde att du var där" hojtar sonen.

Ja... sen stiger man upp.

Men herregud, en vacker dag har de "flygit ur boet" och då kommer jag att sakna dessa ögonblick.

Tack älskade barn för att ni ger mig minnen att le åt i framtiden

TREVLIG KVÄLL!

KRAM OCH PUSS