Liten på jorden - stor i orden...

Hemma efter min sjukhusvistelse. Tänkte berätta lite om min upplevelse där. Fick ett mycket fint emottagande, man kände sig välkomnad. Sängen stod bäddad, namnlappar hängde, klistrades och sattes både högt och lågt - ja; där var så många namnetiketter att jag började fundera på om det var min Leopulla som bett dem säkerställa returadressen så inga felåkningar (till skogen) skulle ske... ;) På sängen låg kläderna framlagda. Vi snackar SJUKHUSKLÄDER. Vit "nära-döden-rock", vita mamulucker som såg ut att komma från det tidigare 50- talet samt strumpor som gick låååångt upp över knäna, även de vita.  (Konstapeln hade gillat dem ;)

MEN - precis när jag tänkte att det värsta för en Leo måste väl ändå vara att få lov ha mamulucker på SÅ FICK JAG SE DET VÄRSTA!!! För på nattduksbordet låg där en TERMOMETER. Ja, jag skulle ta tempen . DÄR BAK. Vart fan har utveklingen inom sjukvården tagit vägen??? Så, där låg den på bordet - färdig och preparerad... Bara till mig... Special treatment? ;)

Fick dropp då jag skulle fasta fram till operationen som blev på em. Min sanna Leopulla undra om man kunde fått den med vin i men nääää, det gick inte för sig. (Förlåt, tappade jag partyglansen lite nu? ;)

Och när jag låg där med alla sladdar och vita sjukhuskläder på så poppade (helt oförberett) den "i en sal på lasarettet" upp i mitt huvud och jag grät en liiiten skvätt, eller nej fan. Att jag grät var för att grannen fick äppelkaka och vaniljsås medans jag låg där och FASTADE ;)

Sedan kom min Martin (plastikkirurgen) in och ritade lite på mig... "NU SKALL DU BLI FIN SOM EN DAG" sa han och log till mig...

I DARE YOU

Efter operation och uppvak fick jag komma tillbaka till salen... Sov gott och vaknade mitt i natten kissenödig. "behöver gå" sa jag till nattängeln. (Hon var underbar) Ängeln kom med ett BÄCKEN... PRECIS - ETT BÄCKEN. Så där låg jag - mitt  i natten - med utsikt från sjunde våningen - med ett bäcken - och det sa bara.... STOPP!!! Det gick inte alls. Hur jag än försökte intala min hjärna att ingen ser, hör (vi låg tre man i salen) eller att det inte är onormalt att kissa i sängen så gick det icke. För hjärnan gick inte att övertala... Fick lov (med mycket smärta) att gå upp och köras ut på toa. Och väl på toan så KOM DET! ;)

Och inte nog med det... Medans det kom så poppade sång nummer två upp i huvudet på mig

"VI ÄR PÅ GÅNG, VI ÄR LADDADE OCH VI ÄR KLARA"

Så Emma - kissefröken nummer ett, du som sätter dig lite varstans... I DARE YOU, att kissa på bäcken - nykter! ;)

TRYGGA LJUD PÅ LASARETTET

1. Sänggrannen snarkar

2. Sänggrannen spelar radio medans hon snarkar

3. Larmbipandet

4. Alla sjukvårdare frågar alla patienter om och när de har kissat - hela tiden

TUSEN TACK VILL JAG GE MINA UNDERBARA RESETRANSPORTÖRER SOM KÖRDE MIG DIT OCH HEM