- ÄR DET DIN TELEFON SOM RINGER?

-JA, BÄST JAG SVARAR... DET KAN JU VARA NÅGON SOM VILL MIG NÅGOT...

(...Sades av Boris, VD för Ge-Kå´s i Ullared, när reportern undrade ;)

Till sjukan part lll

Så var det dax igen då... Efter att ha samspråkat med min plastik kirurg Martin per telefon angående att mitt ärr fortfarande inte är hundra procentigt läkt än - vilket det nu borde vara - så gav han mig rådet att åka in till "min" sjuksköterska Eva för att visa upp det igen... (jag har ett sår kvar, stort som ett häftstiftshuvud ungefär som bara blöder). Därför ringde jag Eva för några dagar sedan och bokade in en tid, vilket då blev idag.

Jag beskrev såret som uppstått, med en liknelse av staten Malta... JAJAJA; KANSKE jag överdrev lite där - MEN formen är densamme OCH det gör ju ont... ;) Dessutom så känner jag en rätt angenäm önskan om att det skall vara färdigläkt så det skall gå att bada/basta/shoppa/bälga vin/dansa... 

NÄSTA HELG!!!

Och då kan man inte komma med staten Malta på sin höft... Fast i och för sig så är det kanske bättre att ha Malta på höften än en tegelsten på axeln... ;)

Men jag åkte i alla fall in till Eva idag... betalade de SURA 80 spännen som Landstinget tycker att besöket skall "vara värt"... och kom in till Eva. "Ursäktade" mig liiite att, kanske det inte riktigt var SÅ stort sår som jag hade låtit beskriva det - MEN fyyy så ont det ändock gör...

"JA, men små sår gör oftast rätt ont" tröstade min ÄNGEL Eva mig. Hon kikade på det och sa att hon skulle hämta min Martin så även han fick se på såret...

Efter en stund så kom hon in med en rullvagn fylld med omläggningsförband...sårtvättnings vätskor... ja, det såg lite ut som att de tänkt snitta om hela mig. OBOY - tänkte jag; var det så illa. "Jag bara förbereder lite inför nästa besök" sa Eva och log åt mig... Det var alltså inte ämnat åt mig ;)

Martin kom in - tittade på såret - tittade på mig - och utbrast...

"MEN MELISSSSA... Det här är väl ingenting". Sedan tog han fram en pincett och pillade ut ett stygn som låg och irriterade och därför stoppade läkningsprocessen...  "Man ska inte vara så orolig" sade Martin sedan... "Vadå - bara för att du är van med stora köttsår" svarade jag och tänkte "fyyy han". "Det gör faktiskt ooont" tillade jag sedan en aning pipandes och fyrade av ett leénde kryddat med en MASSIV ledsen hundvalps blick ;) Då bara log han åt mig och tyckte att jag var en tapper själ... hehe, nääää kanske inte riktigt så... MEN han kollade "resutatet", sa att det blev bra och ATT JAG SKULLE SPÄNNA GÖRDELN FÖR EN LÖPAR RUNDA!!!

Det är nu alltså dax att börja röra på kroppaset igen :)

Även små,små liv har känslor

Motionera mera - nu jäklar!

Ikväll ser ni mig på vägarna... Här skall nötas asfalt. Tre kilo skall väck INNAN nästa Fredag, jag TROR att jag har en plan... ;)

Kram och go´kväll